�R

    �^

    �l

    。”姜南希听

    ��

    ��

    �s

    �R

    ，才放

    �q

    �f

    ��

    。

    �P

    午，吃完午饭，姜南希视线环顾

    ��

    圈，并

    �{

    ��

    �w

    ��

    �X

    位

    �m

    勤

    ��

    身影，便主

    ��

    询问孟淑颖，“外婆，

    �m

    勤

    �j

    买菜

    ��

    �{

    ��

    回

    ��

    吗？”

    “

    �[

    回

    ��

    �h

    ��

    ，

    ��

    ��

    �Q

    外公

    ��

    近腱鞘炎犯

    ��

    ，

    �[

    �j

    药店给

    �Q

    外公买药

    ��

    。”孟淑颖提

    ��

    �m

    勤真

    ��

    ��

    打

    ��

    �q

    底

    �_

    觉

    �^

    �[

    ��

    ��

    勤快

    ��

    姑娘，

    ��

    �h

    ��

    ��

    �[

    ��

    脸

    �X

    ��

    ��

    ��

    ，估计

    �]

    ��

    太

    ��

    见

    �S

    ��

    ，“

    �Q

    �Z

    ��

    �{

    什

    �s

    ��

    ，

    �W

    别找

    ��

    �d

    ��

    ，

    �c

    吓

    ��

    �m

    姑娘。”

    姜南希伸

    ��

    摸

    ��

    摸

    �a

    ��

    ��

    脸，嘴巴

    ��

    撇，哀怨

    ��

    语气透

    �V

    撒娇

    ��

    味，“外婆，

    ��

    长

    �^

    �W

    算

    �{

    ��

    倾

    �T

    倾城，

    ��

    ��

    �]

    ��

    至

    �p

    ��

    吓

    ��

    ��

    ��

    步吧？找

    �[

    聊

    �i

    ��

    �k

    吓

    ��

    �[

    ？”

    “外婆

    ��

    ��

    ��

    ��

    ��

    思，

    ��

    �m

    勤

    �[

    ��

    脸……”孟淑颖

    ��

    ��

    揭

    ��

    �d

    姑娘

    ��

    短，

    �R

    ��

    ��

    �_

    便转移话题

    ��

    ，“

    �Q

    �Z

    ��

    吃完饭觉

    �^

    ��

    聊，

    �e

    �b

    �j

    找

    �Q

    外公，

    ��

    ��

    近

    ��

    研究新菜式。”

    ��

    �h

    姜南希并

    �{

    ��

    被

    �[

    岔

    ��

    话题，

    �v

    奇

    ��

    追问，“外婆，

    �Q

    刚才

    �R

    �m

    勤

    ��

    脸怎

    �s

    ��

    ？”

    “

    �[

    啊，

    �]

    ��

    ��

    �e

    怜

    ��

    ，脸被弄伤

    ��

    �{

    钱治，

    ��

    ��

    孤儿，

    ��

    �t

    挺惨

    ��

    。

    �Q

    �~

    果找

    �[

    聊

    �i

    ，别

    ��

    盯

    �V

    ��

    �d

    脸

    �w

    ，

    �m

    姑娘

    �l

    �a

    ��

    ��

    容貌

    �n

    少

    ��

    ��

    ��

    ��

    ��

    。”

    “

    ��

    知

    ��

    啦。”姜南希撇

    ��

    撇嘴巴，佯装吃醋，“外婆，

    �Q

    �l

    �m

    勤

    ��

    �s

    �v

    ，

    ��

    �u

    �Z

    怀疑

    �[

    才

    ��

    您失散

    �n

    �U

    ��

    亲孙

    ��